telepati

Telepati

Allt du velat veta om telepati men inte behövt fråga om

Vad är telepati

Med telepati menas förmågan att få direkt mental kontakt med en annan person utan att man meddelar sig med hjälp av språk, koder, tecken eller andra fysiska signalformer, kort sagt tankeöverföring.

Telepati - myt eller verklighet

Det har gjort många försök kring telepati och trots att en del har givit resultat som är svåra att förklara på annat sätt än att telepati är möjligt är det ändå bara små effekter som har kunnat uppmätas, därför klassas forskning kring telapati ibland som pesudovetenskap. Många studier som har gjorts har också varit bristfälliga på så sätt att det inte har varit s.k. "double blind" test d.v.s. att inte ens försöksledaren vet vad sändaren tänker på eller att även en överensstämmelse som varit mindre än sannolikheten skulle ha givit har klassats som bevis på telepati och man då hävdat att dessa försökspersoner medvetet velat svara fel.

Många har kanske också själva någon erfarenhet av telepati t.ex. att man vetat vem det är som ringer innan man svarar men i sådana fall kan det snarare vara att någon annan omständighet har gjort att det var större sannolikhet att den man tänker på skulle komma att ringa än att någon annan gjorde det. Vidare kommer man också lättare ihåg de gånger man haft rätt än de gånger man haft fel.

Studier kring telepati

Det finns dock en rad väl genomförda dubbel-blind studier som visar på om än små, så ändå statistiskt övertygande resultat.

Ganzfeld-försök

Ett av de mer kända experimenten är det s.k. Ganzfeld-försöken. Här har försökspersonens syn och hörselintryck isolerats fullständigt för att inte distraheras av saker utifrån. I försöken visas en slumpvis vald bild för en person, som med hjälp av telepati försöker överföra den till en mottagare i ett annat rum.
Mottagaren väljer den av de fyra bilder som stämmer bäst överens med vederbörandes tankar under försöket.
En av bilderna är den rätta, så sannolikheten för att gissa rätt av en tillfällighet är 25 procent. Analyser som kombinerat resultat från många olika Ganzfeld-försök har visat att mottagarna i genomsnitt får rätt hela 32 procent av gångerna. Så hög träffsäkerhet är mycket osannolik, om den bara skulle bero på tillfälligheter. Andra forskare har fått resultat, som tyder på mottagaren gissar helt slumpartat.

Kritikerna invänder att resultaten beror på vilka försök som ingår i analysen, och att tolkningen av resultatet också är en fråga om tro.
Experimenten har dock kritiserats för att vara genomförda under dålig isolation mellan sändare och mottagare, att inte kopior av originalbilderna visat för mottagaren för att på sätt undvika att de visar spår av att ha hanterats. Att bilderna inte visats för mottagaren i slumpad ordning för att undvika problemet med att människor ogärna väljer det första alternativet samt för att även försök där mottagaren valt rätt bild i färre än de förväntade 25 procenten räknats som stöd för telepati, vilket förklarats med motvilja mot försöksledaren.

Studier av telepati

Modern utrustning för att mäta hjärnaktivitet har också ökat möjligheten att studera fenomenet. Och dessa visar på att det kan uppstå betydande sammanträffanden mellan hjärnaktiviteten hos två åtskilda personer, när den ena försöker överföra tankar till den andre.
Psykologen Marios Kittenis och hans kolleger vid University of Edinburgh i Skottland har undersökt hjärnvågorna hos personer som försökt uppnå telepatisk kontakt.
Hjärnvågorna består av elektromagnetiska svängningar som uppstpr som resultat av nervcellernas aktivitet i hjärnbarken. Svängningarna kan mätas av känsliga elektroder utanpå huvudet med en teknik som kallas EEG (elektroencefalografi). I Kittenis försök delades deltagarna in i par, där den ena personen fungerade som avsändare och den andra som mottagare. De båda försökspersonerna placerades i varsitt rum, så att de varken kunde se eller höra varandra.
I en kvart utsattes sedan avsändaren med ojämna mellanrum för ljusglimtar, medan både avsändarens och mottagarens hjärnvågor mättes. Det visade sig då att när avsändaren stimulerades, uppstod det också ökad aktivitet i syncentrum hos mottagaren som inte såg ljusglimtarna. Oddsen för att aktiviteten skulle uppstå av en slump är mindre än en på hundra. För att försäkra sig om resultatet satte forskarna fem nya försökspersoner i mottagarrummet och sade att det satt avsändare i det andra rummet där man återigen presenterade ljusblixtar. I verkligeheten var rummet tomt. och trots att ljusglimtarna presenterades som tidigare såg man ingen effekt på mottagarens hjärnvågor.

I vidare studier satt försökspersonen ensam i ett helt avskilt rum. I ett kontrollrum någon annanstans satt en annan person med en stor lampa framför sig. Det hela gick ut på att försökspersonen i det avskilda rummet skulle gissa när lampan lyste på personen i kontrollrummet. De muntliga gissningarna var helt enligt slumpen, dvs. ibland rätt och ibland fel som det blir med gissningar. Det intressanta var dock att varje gång lampan verkligen tändes på personen i kontrollrummet, så gav detta utslag på maskinen på försökspersonen i det avskilda rummet, oavsett vad han eller hon sedan gissade. Försökspersonen registrerade alltså någonting, fast denne inte var klart medveten om det.

Flera liknande oberoende fysiologiska försök stödjer resultaten. De inkluderar bl.a. förutom undersökningar av hjärnaktiviteten även undersökningar av försökspersoners puls och hudens förmåga att leda elektricitet.

Ett forskarlag lett av Todd Richards, professor i radiologi vid University of Washington i Seattle, USA, gjorde också ett EEG-experiment liknande det ovan nämnda. Därefter valde de ut det par av deltagarna som fått bäst resultat. De båda försökspersonerna skildes åt, och medan avsändaren med en stunds mellanrum såg ett blinkande schackbräde på en datorskärm, iaktogs mottagaren i en s.k. fMRI-skanner. Funcktional Magnetic Resonance Imaging). Det är en teknik som kan visa aktiviteten i olika delar av hjärnan.



Skanningen som Todd Richards gjorde, visade att aktiviteten i syncentrum minskade hos mottagaren, när sändaren försökte överföra bilden av det blinkande schackbräde på en datorskärm han då och då exponerades för. Vid normal stimulering ska aktiviteten öka, men Richards menar att sänkningen kan bero på mottagarens reaktion på sändarens tankar, till skillnad från direkta synintryck. Oavsett hur sambandet ser ut står forskarna inför ett märkligt fenomen.

studier med fMRI-skanner

Jeanne Achterberg, psykolog vid Saybrook Institute i Kalifornien har gjort också försök med fMRI-skanner och elva healers som hon bjöd in.
De fick ta med sig en person de tyckte att de hade ett särskilt förhållande till. Denna person placerades i en fMRI-skanner, medan healern stod i ett annat rum tillsammans med forskaren och försökte sända goda ”avsikter” till personen.
Skanningarna visade att flera områden i hjärnan aktiverades när healern försökte uppnå telepatisk kontakt. Oddsen för att områdena skulle vara aktiva är enligt forskarna mindre än 2 på 10 000.

Betydelse av släktskap

Psykiatrikern Berthold Schwarz i New Jersey sammanställde under 1970-talet studier kring telapatisk anknytning mellan föräldrar och barn. I en studie från dåvarande sovjetunionen blev mödrar och barn som besökte en klinik försökspersoner i ett sådant experiment. Barnen placerades i en sal och deras mödrar så långt bort att det skulle vara omöjligt för dem att höra sitt barns skrik.
Kvinnorna försågs med biofeedbackapparatur som mätte förändringar i hudens elektriska motstånd. När människor blir oroliga svettas de mer, det elektriska motståndet i huden minskar och man får en klar indikation på deras ökade fysiska upprördhet.
När läkarna började ta rutinmässiga blodprov på barnen skrek vart och ett av dem i protest så snart det blev deras tur.
Långt därifrån i en annan sal visade mätutrustningen en ökad affekt hos varje mamma just i det ögonblicket då nålen stacks in i det egna barnets arm, medan ingen sådan förändring noterades hos de andra kvinnorna.
I ett annat försök med femton par av enäggstvillingar som man fått kontakt med genom annonser i dagspressen, placerades tvillingarna i rum fem meter från varandra.
Elektroder fästes vid vars och ens ansikte och hjässa för att registrera elektriska spänningsförändringar i hjärnan med hjälp av EEG.
Den ena tvillingen uppmanades sedan att sluta ögonen och slappna av, vilket framkallar alfa-vågor i hjärnan. Så snart som den ena tvillingen gjorde detta, visade sig samma typ av linje på registreringsremsan för den andra tvillingen, trots att hans ögon var vidöppna.

Försöket visade hos en del av tvillingparen på att spänningsförändringar i hjärnan hos den ena tvillingen påverkade den elektriska aktiviteten hos den andres hjärna. Man såg inte den effekten hos alla par, men i betydande utsträckning hos enäggstvillingar.

Betydelse av personlighet och medvetandetillstånd

Etzel Cardeña vid Lunds universitet har undersökt om vissa personlighetstyper och medvetandetillstånd är särskilt lämpade för telepati. Han har gjort studier där försökspersoner, som befinner sig i olika hus fått göra ett telepatitest. Han använder sig av försökspersoner som dels är lätthypnotiserade, de tror även att de kan lyckas i ett telepatiexperiment och de anser att de har varit med om en parapsykologisk upplevelse.

Den parapsykologiska upplevelsen kan handla om saker som är svåra att förklara, till exempel att en person dyker upp i drömmen och nästa dag hör han eller hon av sig för första gången på lång tid. Händelser som även skulle kunna bero på tillfälligheter.

Försökspersoner som tvärt avfärdar varje möjlighet till telepati har vid tidigare experiment visat sig ha mindre benägenhet att lyckas. Därför valde Etzel Cardeña försökspersoner som tror på förmågan.

En annan faktor är försökspersonernas relation till varandra. Ju närmare deras relation är desto större är möjligheten att de lyckas i ett telepatitest.
Etzel Cardeña har använt sig av Ganzfelds metod. Den innebär att försökspersonen sitter i en lugn miljö, i en mjuk fåtölj och i en dunkel röd belysning. Ögonen är täckta och med ett svagt brus i öronen. Detta för att stänga ute störande intryck och underlätta för ett förändrat medvetandetillstånd som ska underlätta för telepati. Med hjälp av en medarbetare och en inspelad röst sändaren och mottagaren hypnotiseras samtidigt i varsitt hus. Efter tio minuter är båda under hypnos. I det tillståndet tittar sändaren på en slumpmässigt utvald kortfilm som spelas om och om igen i tio minuter. Samtidigt får den hypnotiserade i det andra huset tala fritt ur hjärtat och berätta alla tankar som dyker upp i huvudet.

Experimentet visade att flera försökspersoner nämnde saker med tydlig koppling till filmerna som sändaren tittar på.

Försökspersonerna får sedan titta på fyra slumpmässigt utvalda klipp som de graderar på en skala mellan 0 och 100, där 100 betyder att försökspersonen är helt säker på att det är just det klippet som sändaren har tittat på.

I en tidigare studie fann Etzel Cardeña och hans doktorand David Marcusson-Clavertz ett starkt samband mellan hur bra de lätthypnotiserade försökspersonerna var på att välja rätt filmklipp och om de upplevde ett förändrat medvetandetillstånd. Sambandet, eller korrelationen, var 0,74. (En korrelation som är 0 hade inneburit att det inte fanns något samband alls och en 1:a om de med 100 procents säkerhet lyckats peka ut den film som var den rätta.)

Etzel Cardeñas experiment är publicerade i Journal of Parapsychology.
Både studien och även Lunds universitets tidning LUM har fått viss kritik för att de okritiskt publicerat resultaten. Det är, enligt Cardeña, sällan som de etablerade tyngre vetenskapliga tidsskrifterna publicerar försök som tangerar till parapsykologi, men det har hänt att Nature, Science, och Psychological Bulletin gjort undantag.

I Sverige har även forskning kring telepati bedrivits vid Stockholms Universitet under ledning av Dr. Jan Dalkvist och vid Göteborgs Universitets Psykologiska Institution.

Hur förklaras telapati

De elektriska fält som skapas vid hjärnaktivitet är inte på långa vägar tillräckliga för att kunna påverka de elektriska signalerna i en annan hjärna, så om effekten finns måste det finnas någon annan förklaring.
En del har försökt förklara fenomenet med s.k. samfiltrering (entanglement) som härrör från kvantmekaniken. Det går ut på att två sammanfiltrerade partiklar kan påverka varandra momentant, oavsett avståndet mellan dem. Sammanfiltreringen skulle också kunna göra sig gällande på biologisk nivå och därmed förklara telepatiska förmågor, speciellt när två individer står varandra nära, som t.ex. mor och barn.

De som tror på telapati pekar på att förmågan till förnimmelse inte enbart är begränsad till kroppen och hjärnan. Att det kan vara ett naturligt fenomen som vi inte lyckats förklara exakt hur det fungerar.

Det finns fysiker som säger att telepati i teorin inte strider mot några fysikaliska lagar.

Proffesur

Etzel Cardeña vid Lunds Universitet innehar världens enda professur med inriktning mot parapsykologi.
Den tillsattes 2005 efter en donation av en dansk industriman som ville bidra till forskning kring hypnos och parapsykologi.
Etzel Cardeña har tidigare varit anställd bland annat vid Stanford University och University of Texas.





telefonkort   |   utskrifter   |   mobiltelefoni   |   extrainkomst